ungdomen

Det kom upp för mig gansla snabbt i ungdomen att det spelade ju ingen roll vad man än gjorde för sockret låg ALLTID högt ändå.
Min läkare och jag försökte hitta lösningar men det funkade inte.
Så kom beslutet att jag skulle få en insulinpump, då va jag 15 år.
Mitt Hba1C låg som högst på 12.9%...
Jag fick läggas in 1 vecka för att lära mig pumpen, sköterskan sa till mig att jag skulle gå upp i vikt. Ca 15 kg... ahh men hallå?? 90 kg snacka dom om.. när man e 15??
Det ville jag ju inte. Så jag började mixtra med pumpen så den inte skulle ge mig så mycket insulin, till en början va de ok. Sockret va ganska bra.
Men de håller inte i längden, jag gick upp ca 5 kg.
Man vaknade mitt i natten av att den larmade då insulinet var slut. Sladden låg klämd runt hela magen. Den var alltid i vägen. Alla trodde jag hade en minicall på mig *skratt*
Efter 2 år och dåliga resultat tog jag bort den och började med sprutor igen en vecka innan jag skulle träffa doktorn. Slängde upp den på bordet och sa att jag aldrig mer ville se den igen.
Men doktorn ville absolut att jag skulle testa lite till men som han sa så låg beslutet på mig.
Så det fick bli sprutor igen, de bästa besluet jag tatt tror jag.
Jag började gå ner i vikt igen, sockret förbättrades snabbt och jag blev piggare.
En stor anledning till mina höga värden kan nog bero på att jag hade inte sån koll på mitt socker som man ska ha, det kunde gå flera dagar utan att jag äns kollade ett blodsocker.
Sen när man kollade var det högt. Jag skrev falska resultat i min lilla bok jag skulle visa upp för läkaren, det kom upp för mig senare att den som förlorar på det var ju jag!
Efter att jag fyllt 20 så blev det så mycket bättre, jag skötte kosten, träningen och hade ett jobb där man åt på regelbundna tider.
Så jag säger bara ösch å fy på mig för rent SLARV!!!! i ungdomen...men jag lärde mig nåt.